Description

Under många årtionden var IQ ett tabubelagt ämne i den svenska samhällsdebatten. När normalbegåvade i allt större utsträckning började högskoleutbildas, blev de verkligt intellektuella individerna snart en sten i skon för många människor. Den tillvaro som blev vardag för många kreativa individer med hög abstraktionsförmåga, var en som ofta präglades av kränkande särbehandling och social utfrysning. Men under senare år har IQ-debatten återigen börjat ta fart. I denna essä utforskars svenskarnas förhållande till begåvningseliten på ett såväl känslomässigt som vetenskapligt grundat sätt.